Det växer fram rörelser, koreografier och installationer

PUSSELVERKET

Tills nu har jag jobbat med dessa frågor: Vad händer när det som utlovar säkerhet blir ett hot? Varför har vi så många händelser med övervåld av poliser eller väktare? Vilka utsätts? Om du inte kan ringa polisen vem ringer du då? När känner och hur ser väktare/poliser själva på att vara rädda?

Förra helgen träffades rymdstationen äntligen igen. Jag ville laborera med hur en kan skapa rörelsematerial. Det här var de olika uppgifterna:

 

På 5 minuter, gör en sekvens. Det ska finnas med två rumsliga förflyttningar.

Visa för de andra.

Ta del av varandras sekvenser genom att en kroppsdel är ihopkopplad med den som gör sekvensen.

Filma.

 

På 5 minuter, gör en sekvens. Det ska finnas med två poser som hålls en längre tid.

Visa för varandra.

Lär varandra sekvenserna.

Filma.

 

 

Undersök hur en kan förflytta varandras kroppar utan att röra vid varandra.

Det går bra att använda objekt.

 

Plötsligt händer det. Det växer fram rörelser, en koreografi, en installation eller kanske en scenografi. Mellan träffarna går jag runt med mina tankar och ideer, skissar på en uppgift till gruppen, skriver eller läser eller lyssnar på nån låt som jag tänker att kanske kan bli något. Ibland tycker jag att jag är ett geni, och dagen efter slaktar jag varenda idé jag någonsin haft i huvudet. Det är så oerhört svårt att bekräfta sina egna ideer. Och det är läskigt att sedan möta gruppen, det var iallefall det den här gången. Det är något med rymdstationen som gör mig modig. Mängder generositet och fantasi blandas med att vi nog alla i detta tillstånd av distansrelation har längtat efter att få jobba tillsammans på golvet. jag blir mycket tacksam över att jag får öva mig på att tro på mig själv och mina ideer.

Även om jag jobbar mer med samhällets rädslor, känner jag att jag även gör ett utforskande i mina egna rädslor. Jag är rädd för så mycket. Jag skulle nog kunde rabbla mina rädslor i flera timmar. Om någon hade gett mig små klunkar vatten emellanåt. Och orkat lyssna. Allt från dödsångest till gynekologer till att skriva detta blogginlägget. Att bli lämnad eller lämna. JAG ÄR SÅ RÄDD FÖR ATT VARA DÅLIG. Osv.