I min del av processen i Pusselverket har jag intresserat mig för det extrema uttrycket panik när det kommer till rädsla. Jag har provat att använda den övriga gruppen som en slags panikskrik-kör som jag har dirigerat med olika tecken för att se om det går att göra något spännande och kanske t o m vackert av det. Jag upplever nog verkligen att det finns något spännande i det som sker i mötet med ett sånt uttryck. Jag upptäcker däremot att jag har väldigt svårt att arbeta på egen hand med hur jag ska utforska det när jag inte har en hel grupp att testa det med, och att arbetet fastnar och står still stor del av tiden.

Via en musiker som vi arbetat med i en tidigare produktion fick jag tips på en hel värld just inom musiken där skriket används som instrument och för att göra något konstnärligt.

Ett exempel är  'DIAMANDA GALÁS | Wild Women With Steak-Knives' där det är nåt slags nästan sataniskt läte blir sång. Samtidigt som det är rätt underligt fascineras jag ändå av utforskandet.

När jag tittar runt på Youtube och ser panikslagna folkmassor som skriker och springer så blir jag också intresserad av den rörelse som sker hos en grupp. Det blir en okontrollerbar massa som alla men ingen styr över. Letar man runt hittar man en hel del forskning och simulationer med folkmassor som görs för att bättre förstå hur skador, dödsfall etc. kan undvikas när stora folkmassor rör på sig.

Jag fastnade lite för ett "How stuff works"-klipp där det pratas om ämnet med en oväntat lättsam ton. T ex om hur vi är långt ifrån lika förträffliga som myror på att handskas med varandra när vi är i en stor ihopklumpad folkmassa.

(klicka på bilden för att komma till klippet)